Vill börja med att be om ursäkt att mina inlägg saknar styckeindelning och där med kan vara jobbigt att läsa. Jag gör hur mycket mellanrum som helst även så skrivs min text ihop i alla fall. Fattar inte vad felet är. Det gick ju förut med styckeindelning. Aja det får väll vara så. Bloggar mest för min egna skull ändå. Dagarna flyter på, en vecka skadefri idag! Alltid något, litet steg på vägen. Maten ger mig ångest, men jag försöker hantera den. Jag försökeralltid göra något efter maten. Igår tacklade jag ångesten med kedjetäcke och jag vann! Har funderat på en sak, jag har ju under min tid jag jobbat på förskola/fritids med mina kollegor och pluggat till förskollärare med klasskamraterna pratat en del om likabehandling. Att man lär barnen från tidig ålder hur man ska behandla andra. Man pratar ofta om hur man ska vara en bra kompis till andra men man pratar nästan inget om hur man är kompis med sig själv. I alla fall inte i de lägre åldrarna. Kanske man skulle förebygga psykisk ohälsa då? För det är ju viktigt att ta hand om sig själv även fast man är liten. Barn visar sina känslor väldigt starkt förvisso, alla fall en del. Men för att inte få barn att fortsätta visa känslor i framtiden, kanske man bör prata mer om vad känslor är redan när de är små? En del vänder sig ju inåt på grund av vuxnas påverkan. En del barn får ju inte visa känslor, eller snarare samhället är smått utformat att vissa känslor inte är tillåtna. En del barn kan ju bli utåtagerande för att de mår dåligt eller har svårt att kontrollera känslorna, det är väldigt viktigt enligt mig att fånga upp dessa barn. Försöka få de att sätta ord på vad som händer inom dem. Jag kopplar detta med självskadebeteende, man vill få ut något av det därför skadar man sig själv. Man vet ju att barn som mobbar mår egentligen rätt dåligt och därför låter det gå ut över andra. Det räcker liksom inte med att lära sig hur man behandlar andra, utan man måste lära sig att bli kompis med sig själv. Det är ju en själv man ska vara. Hur ska man egentligen lära barnen att vara kompis med sig själv? Att man ska utmana barnen är ju ett sätt, att få barnet att tro på sig själv med lagom stor utmaning. Det är ju något man jobbar med väldigt mycket i förskolan. Det är ju ett sätt att bygga upp barnens självkänsla och självförtroende på. Ibland är det ju väldigt lätt att tänka mer på andra en att tänka på sig själv, det gäller liksom att hitta en balansgång mellan detta. Jag har inte upplevt att man pratar med barnen särskilt mycket om självkänsla och självförtroende i förskolan mest bara att man pratar om hur man ska behandla andra. I alla fall när barnen är runt 4-5 år borde man börja prata om självkänsla mer, lära dem att lära känna sig själva mer, bli kompis med sig själva. Det går säker inte att förebygga psykisk ohälsa men man kanske kan göra en liten inverkan på något sätt. Tror att mina egna erfarenheter kan hjälpa mig i yrket som förskollärare. Att skapa lekande utmaningar i självkänsla är nog svårt. Vi har väll pratat lite om det på utbildningen om att stärka barns självförtroende och så om hur man ska starka individen. Det är nog något man lär sig med tiden och inget man lär sig i skolan via böcker. Man kan lära sig mycket via böcker, men det är ju bara andras erfarenheter. Man lär ju sig på riktigt genom att utföra det praktiskt. Man jobbar ju hela tiden med att starka barnen, genom att uppmuntra de till saker och ting och sätta gränser, vi utvecklas ju hela tiden både som barn och vuxna. Att se sina egna egenskaper kan vara något svårt, man jämför sig ofta med andra och ser mer vad andra klarar av vad man själv klarar av. Man ser ofta det negativa. Det är ju lättare att rabbla sina dåliga egenskaper än sina bra. Men som sagt är ju självkänsla och självförtroende olika saker, det gäller liksom att hitta sig själv och verkligen att ta hand om sig själv. Man arbetar ju på ett sätt hela tiden med att stärka barns självförtroende och självkänsla genom att bekräfta dem, det är ju något som kommer naturligt i arbetet. Att arbeta med självkänsla är ju något som är svårt även i vuxen ålder. Så därför är det viktigt att arbeta med det när barnen är små. Att vara snäll mot sig själv och ha bra självkänsla är väll på ett sätt något som går hand i hand, man bygger ju liksom upp att ha en kunskap om sig själv och veta ens gränser. Men att bokstavligt tala om självkänsla och att bli kompis med sig själv i förskolan har jag nog inte stött på så mycket i förskolan det är liksom "inbakat" på ett sätt i arbetet.