Vägen tillbaka

Många av mina texter handlar ju om ångest och självskadebeteende. Så ska skriva något positivt. Så här kommer tre saker jag tycker om mig själv.

 

1. Jag är empatisk och omtänksam. Jag tänker väldigt mycket på andra. Om jag ser någon på gatan som inte verkar må bra, brukar jag fråga om personen mår bra och behöver hjälp. Som till exempel en gång såg jag en tjej som satt ner utanför Max, hon verkade väldigt trött. Så jag gick fram till henne och frågade hur hon mådde. Hon sa att hon var trött på livet och hon hade vart på sjukhus flera gånger på en dag och att hon inte fått hjälp, så hon ville inte att jag skulle ringa någon. Hon verkade väldigt trött, misstänkte att hon tagit något. Hon började gå mot stationen. Jag följde efter. Ringde sl trygghetsnummer fast de kunde inte komma eftersom de var utanför sl området, men de skulle stå vakter vid ingången. Ringde då till polisen och de skulle komma. Tjejen gick tillslut in på stationen, jag gick efter hittade vakterna och de gick fram till henne. Polisen hann inte komma. Jag vet ju verkligen hur det är att bara åka in och ut. Innerst inne vill man ju ha hjälp, så hoppas verkligen hon fick hjälp. Ett annat exempel är när jag var i Australien. Meningen var ju att jag skulle vara där ett år, men familjen jag bodde hos, kvinnan jag bodde hos, hennes bror fick cancer och skulle på cellbehandling typ varje dag. Jag som varit där några månader under min resa kunde gården och alla djuren. Så jag stannade tre månader extra på turistvisum trots hemlängtan för deras skull så jag kunde hjälpa till. Hade arbetsvisum på ett år, de gick ut så förlängde med tre månader. Det var sjukt tufft ibland men jag klarade det. Tack vare min envishet.

 

2. Jag är envis och viljestark, trots att jag har ett ganska allvarligt självskadebeteende vill jag bli fri, även fast jag ibland faller för impulserna reser jag mig efter varje gång. Jag har en tro på att framtiden att de kan bli bättre. Jag kan använda mig av min envishet på ett bra sätt. Vill jag något så kan jag, som till exempel att jag klarade av en resa på femton månader i Australien, även fast jag hade hemlängtan. Jag klarade av skolan även fast jag hade stora svårigheter, jag verkligen stred för att få godkända betyg. Sen klarade jag två och ett halvt år på högskola, jag som knappt klarade gymnasiet. Tack vare min envishet. Jag vill på ett sätt motbevisa andra som inte trott på mig att jag faktiskt kan, att man kan trots inlärningssvårigheter.

 

3. Jag har humor och vågar visa känslor. Även fast jag mår väldigt dåligt kan jag skämta om saker och ting. Även fast allt är svårt, har jag i alla fall humor. Förut visade jag ju inte att jag mådde dåligt, visade inte speciellt mycket känslor, var mest bara "glad". Nu kan jag visa att jag är ledsen, har ångest och så vidare. Jag vågar tala för mig själv. Det är inget fel att vara ledsen, de är nyttigt att gråta. Tårar ger mindre ärr. Jag hade tidigare en fasad, men den har jag släppt. Det är okej att inte vara okej, de har jag lärt mig. Så att våga gråta är en bra egenskap, att hålla en fasad håller inte i längden. Jag kan se positiva saker med mig själv, inte bara vara inlindad i massa självhat och negativa tankar. Jag har inte gett upp livet, jag var nära, väldigt nära. Det kan ju bli bättre, känns som livet bara tagit ett ondskefull paus. Mitt liv stoppades ett tag, jag både jobbade och pluggade innan jag kraschade totalt. Mina studier är pausade, men någon dag ska jag börja jobba och klara av min vardag. Jag är som sagt envis och tror på mig själv, att jag är impulsiv gör att jag faller ibland. Men jag ger inte upp, även fast jag vill de gör jag det inte. Jag tror att de kan bli bättre.