Maten är inte min vän
Kategori: Psykisk ohälsa, ätstörningar
Skadefri sen i söndags, har inte känt något direkt behov att skada mig. Dock har jag ersatt självskada med maten. Äter väldigt dåligt, får ångest vid tanken att äta. Mår illa när jag ätit.
Jag har länge haft lite skev kroppsuppfattning när jag var liten var jag väldigt smal. Ibland blev jag kallad för "jävla anorexi barn" av mina klasskompisar, även fast jag inte hade ätstörningar då. När jag blev äldre tyckte jag att jag bara blev tjockare och tjockare.
I gymnasiet började jag få mera tankar på mat och vikt, jag tränade en del, ljög om att jag ätit fast jag inte gjort det. Fick ångest av maten ville inte ha den i mig. På BUP fick jag papper jag egentligen skulle visa för mina föräldrar om ätstörningar, men jag gjorde aldrig det. Det var ju min hemlighet inte något de skulle veta. Mådde väldigt dåligt under denna tid. Jag började äta igen men ändrade inte kroppsuppfattning för det. Hade väldigt mycket ångest, speciellt på kvällarna. Jag hade självmordstankar och självskadetankar ibland så skadade jag mig själv. Mådde dåligt över min vikt och min kropp, åt ändå mycket chips och godis fick såklart ångest av det. Allting blev bara en ond cirkel.
Jag har alltid ätit rätt mycket sötsaker, alla fall enligt mig själv vilket har lett till att jag mått dåligt. Får ofta dålig samvete när jag ätit något, har inte alltid gjort handling av det, men tankarna finns ändå där.
Jag har ju mina perioder då jag kräks upp maten, motionerar mycket eller inte äter då är tankarna som värst. När jag var på behandlingshemmet kunde jag motionera i typ fyra timmar ibland för att maten gav mig ångest, kräktes även upp maten.
När jag var inlagd på en avdelning låste personalen alla toaletter efter maten tyckte det var fruktansvärt jobbigt, hade även vak efter måltiderna dock löste jag det genom att inte äta så då slapp jag vak.
Hade på en annan avdelning stöd från personalen när jag skulle äta, tyckte det var jobbigt att bli bevakad. Löste även detta genom att inte äta. De försökte få mig att äta, men jag fick sån ångest. Jag fick lugnade innan maten, det fungerade sådär. Blev utskriven och började äta igen, fick fortfarande ångest men jag åt ändå, jag lät det inte gå ut över mitt självskadebeteende. Jag lyckades i sjuttio dagar att hålla mig skadefri, jag svälte inte mig själv eller kräktes upp maten.
Det var när jag var inlagd igen, som jag slutade äta igen, åt till en början när jag var inlagd men det gav mig ångest. Så jag slutade, personalen försökte få mig att äta. Mitt blodtryck var lågt och det snurrade väldigt mycket i mitt huvud, var yr väldigt ofta.
Är fortfarande rätt yr ibland, att inte äta eller att kräkas ger mig kontrollen. Jag måste ha kontroll annars funkar det inte. Jag styr mina känslor genom att leva ett destruktivt liv, det destruktiva är en del av mig jag liksom flyter in i det.
Sitter i skrivades stund och lyssnar på Mora Träsk och känner mig väldigt mogen. Barnmusik tycker jag är rätt bra mot ångest för övrigt, det är liksom glatt.
