Reser mig upp
Kategori: Funderingar, Jul
Snart är det jul här i vårt hus! Jag både hatar och älskar julen på samma gång. Befinner mig i något mellan länge. Högtider betyder ju mycket ångest. Det blir en press att man ska ha det trevligt. Samtidigt som jag har trevligt går inte ångesten att rucka på den liksom finns där, den liksom pressar ner mig. Denna jul är jag starkare, jag mår faktiskt bättre än vad jag gjort på länge. Så jag ska klara detta! Jul ska vara mysigt, vi ska fira med farmor så ska hem till mina föräldrar. På fredag har jag vart skadefri i två månader. Livet är bättre utan självskada. Visst vill jag skada mig ibland men jag står ut i stället. Att skada sig är den enkla uppgiften att stå ut är den svåra uppgiften. Lite som ett matteprov, jag hatar matte tyckte det var svårt. Lika så är det att hålla sig ifrån att självskada men det går. Mår faktiskt rätt bra ändå måste jag säga. Är stolt att jag klarat så länge, så om jag skulle falla dit vet jag om att det går att resa sig upp igen och fortsätta kämpa.
Om man klarat 15 månader i ett annat land, klarat två och ett halvt år på högskola, jobbat två år på förskola/skola jobbat på Arlanda borde jag ju klara att bli frisk. För är det något jag kan är det att kämpa. Jag tror på mig själv även fast jag är tveksam ibland så finns det där. Jag har alltid vart osäker, inte veta riktigt hur jag ska bete mig i sociala samanhang kanske det har med den atypiska autismen jag har men jag har lärt mig hur man ska vara. Hos en familj jag var hos, han kommer ihåg mig trots att det var över fem år sen jag var där att jag sa stod upp för mig själv, att jag sa till när något var fel. Jag hade skinn på näsan med andra ord. En positiv egenskap jag har är att jag vet vad jag vill, även där kan jag vara tveksam men vill jag något försöker jag att göra det. Som att åka till Australien och resa runt där och att börja plugga till förskollärare. Jag ska klara den utbildningen! Förhoppningsvis får jag praktik på förskola ser fram emot det. Jag skulle ju gärna också jobba med psykisk ohälsa på något sätt, jag vet att jag inte vill jobba inom psykiatrin det är jag säker på. Men att hjälpa folk med självskadebeteende, jag har ju egen erfarenhet av det jag vet hur det är. Skulle vilja föreläsa tror att jag skulle göra det bra. Jag tror att om jag börjar jobba på förskola kommer jag ha mer förståelse för föräldrar som lider av psykisk ohälsa, fram för allt kan jag vara stöd för deras barn. Egen erfarenheter är ju bättre än böcker. Jag har sett många som mått dåligt, många som kämpar. Jag har alla fall ett super bra boende, vänner och familj så jag ska klara detta! Det är många som åker in och ut på psyk hela tiden, jag har gjort det jag är liksom klar med det nu. Många har åkt in och ut i flera år än vad jag gjort, psykisk ohälsa är svårt att bekämpa. Ärligt talat undrar jag hur det är att må bra, kan man verkligen må helt bra? Finns det något mellanläge? Jag mår faktiskt bra vissa stunder och lite mindre bra andra stunder. Men jag mår inte sådär jättedåligt som jag gjorde förut.
Nu sitter jag på dagliga verksamheten och har 90 tals disco med mig själv :)
