Vägen tillbaka

Min blogg handlar främst om psykisk ohälsa, hur det är att leva med det. Min kamp mot självskadebeteende och ätstörningar Min kamp att att hantera starka känslor. Hur det är att bara åka in och ut på sjukhus hela tiden. Min resa mot ett liv som är fritt från de destruktiva. Helt enkelt min kamp, en kamp mot livet som jag inte ger upp.

Egoistiskt eller?

Kategori: Självmordstankar, psykisk ohälsa

Mår väll sådär om man säger så, går som sagt upp och ner. Har mina inre terrorist inom mig som krigar för fullt. Ångestmonstret August är på besök, han är som vanligt inte välkommen men han kommer och besöker mig ändå som en otrevlig gäst. Läste idag om en kille som räddade en tjej från att ta livet av sig. Hon tänkte hoppa och han hann precis få tag i henne. Det var inte så länge sen jag själv stod vid en bro och tänkte hoppa och blev hindrad av allmänheten och polis. Är rätt glad över att jag blev hindrad annars hade jag inte suttit här idag. Det är hemskt att de ska behöva gå så långt att en person vill ta livet av sig, folk säger att självmord är egoistiskt. Kan inte hålla med om det. För personen är övertygad om att ens nära och kära kommer få det bättre utan hen. Självmord är inte fegt, blir så arg på folk som säger så, kanske det är en impulsiv handling. Men det är inte fegt, man är rädd för att leva, rädslan är väldigt stark så otrolig stark man tänker att man inte har någon framtid, inget som är värt att leva för. Man vet att man är älskad men man ser sig själv som en börda för andra. Blir så arg på folk som skämtar om att ta livet av sig, som till exempel "funkar inte detta tar jag livet av mig" de säger de som ett skämt. Men för mig som vart nära att ta livet av mig tycker jag det är ett idiotiskt skämt och att folk borde tänka till innan de säger så. Folk kan faktiskt ta illa upp, jag gör det. Man ska våga prata om självmord för det är allvarligt, absolut inget att skämta om. Tycker det var modigt av personerna att gripa in när jag tänkte hoppa, det krävs ju mod till det. En del personer gick bara förbi trots att jag stod på andra sidan av broräcket. Hatar att må dåligt, jag är värd bättre jag har inte tid lust och ork att må dåligt längre, men det är inte så lätt. Det går inte att bara skärpa sig eller ta sig i kragen för det ligger så mycket bakom ens dåliga mående. Folk som säger ryck upp dig kan jag bli riktigt irriterad på, jag kan inte bara rycka upp mig och lossas att allt är bra för det är det inte. Orkar inte fejka mitt mående längre.