Vägen tillbaka

Jag blir lite förvirrad av alla diagnoser som de inom psykiatrin säger att jag har och inte har. Tydligen har jag inte en personlighetsstörning vilket jag trott eftersom en del har sagt att jag har det. Alla fall enligt psykologen jag pratade med idag så har jag inte det. Uppfyller fyra kriterier för borderline det finns nio och man ska uppfylla minst fem. Det står i mina papper att jag är svårdiagnosiserad och svårbehandlad att jag har en komplex diagnos. De har gjort massa utredningar som om jag har ADHD och ADD inget av det har jag. Sen om Aspberger och autism, uppfyller inte alla kriterier men uppfyller några där av har jag atypisk autism. Jag har svårt att lära mig och förstå saker jag inte är intresserad av, det kan ju ha lite med dyslexin att göra. Men det är ganska vanligt för personer med autism. Jag har svårt att lära mig vissa saker och missförstår lätt, tolkar annorlunda. Det är så mycket man ska läsa av, som kroppsspråk och tonläge, det gör mig trött. Jag kan ändra uppfattning om en person ganska fort bara genom att en annan person säger något om den personen eftersom jag har svårt att bilda en egen uppfattning. Jag har svårigheter att uttrycka mig, speciellt om känslor och mina inre tankar. Har även svårt att utrycka mina tankar i grupp, har svårt att hänga med i gruppdiskussioner. Har ju klarat av skolan både grundskola, gymnasiet och två och ett halvt år på högskola har kämpat med mina svårigheter väldigt mycket vilket ledde till att jag började må väldigt dåligt och hamnade på sjukhus. Att ha självskadebeteende är rätt vanligt när man har autism. En del kanske har bilden av att autistiska personer är på ett viss sätt, alla är olika, jag har ju ett högfungerande autismtillstånd.