Vägen tillbaka

Min blogg handlar främst om psykisk ohälsa, hur det är att leva med det. Min kamp mot självskadebeteende och ätstörningar Min kamp att att hantera starka känslor. Hur det är att bara åka in och ut på sjukhus hela tiden. Min resa mot ett liv som är fritt från de destruktiva. Helt enkelt min kamp, en kamp mot livet som jag inte ger upp.

Ångest?

Kategori: Psykisk ohälsa, Psykratrin, ätstörningar

Ber ursäkt för triggande inlägg.... Min anmälan på en avdelning har blivit gjord och fick anmälan skriftligt. Inte de roligaste att läsa. Men ansåg deras behandling kränkande och de ska prata om de på nästa personalmöte så bra att ta det på allvar. Kommer ihåg orden "vi har inte tid och vakta dig". Det var så att jag självskada och de rullade ut min säng i korridoren och gav mig injektion i korridoren. Var med på injektionen men inte i korridoren. Så anmälde det. Fått höra många gånger när jag självskadat att personalen inte har tid med detta, men vet ni vad? Jag vill egentligen inte detta, så hjälp mig istället. Bältning är inte metoden. På Island har de inte ens en bältessäng så varför har Sverige en? Är vi så aggressiva att det behövs här? Jag har vikt ångest av helvete, hatar min kropp! Fucking ätstörning. Får ångest över när folk kommenterar min mat, speciellt när folk kommenterar hur mycket jag äter. Tänker att de berättar hur tjock de egentligen tycker att jag är. Får väldig ångest när folk går fortare än mig, tänker att jag är tjock och lat då. Får ångest av smala människor, alla är ju smalare. Ja, jag vet att de inte är så men så tänker jag. Jag vill inte äta men gör det ändå, det ger mig konstant ångest. Sitter och räknar ner tiden till lunch tiden för ångest liksom. Tyckte min sallad kosta för mycket och enligt mig gör det mig tjock. Tjugo minuter kvar... Pratade igår på daglig verksamhet över sånt man inte väljer, så som att man väljer inte sin familj, sinna grannar och sin klass till exempel. Jag har inte valt att ha ångest, jag har inte valt ätstörningar. Det är samhällets sjuka ideal, som påverkar mig. Tretton minuter kvar... Inte konstigt att folk får ätstörningar. Nio minuter kvar... Överlevde lunchen typ alla fall....