Vägen tillbaka

Vaknade klockan fyra i morse, fast det är nästan värt att vakna så tidigt för att få vakna och må bra. Målade naglarna, läste Harry Potter den bildillustrerade boken så fina bilder i den, sen så målade jag naglarna, käkade pannkakorna sen igår och gick ut på promenad.

 

 

Jag mår faktiskt bra, visst har jag ångest men det går att stå ut. Måste ju ändra mitt beteende och det är tufft.

Är på permission från sjukhuset, är på typ prova att vara hemma så mycket som det går behöver inte spendera nätterna på avdelning utan är hemma några dagar kommer till avdelningen pratar med psykologen och med läkaren får mediciner och går hem igen. Vart skadefri i två veckor nu, dem veckorna har faktiskt vart bra. Maten har funkat rätt bra senaste tiden, tar ju lugnade före maten. Tyckte det var lite pinsamt/jobbigt först men det funkar kanske till och med är redo att ta bort det snart.

Har ju mitt boende som är som stöd, jag har den dagliga verksamhet och min underbara familj och vänner så har ju ett nätverk runt om mig. Det betyder mycket ska ni veta. Idag är det farsdag så grattis pappa :)

 

 

Är det så här det känns att må bra? Är så rädd för att må dåligt igen, rädd att falla tillbaka igen och hamna på sjukhus igen. Vill inte fira en till jul på psyk, föra julen var jag på piva tur att en viss skötare jobbade då annars skulle jag inte klarat av det. Är lite frustrerad för att jag inte får den rätta hjälpen, de har möte efter möte men gissa vad? De kommer knappt fram till något. Är jag så svårbehandlad? Det verkar ju så...