Vägen tillbaka

För fem år sen kom jag hem från Australien, tänk vad tiden går fort. Mådde rätt bra där nere. Tänkte berätta några några händelser som är rätt komiska om man tänker tillbaka på det fast för stunden var det inte så roligt. Som när jag skulle till Tom. Vi hade haft mailkontakt och jag hade meddelat att jag kommer på tisdag vilket de hade sagt var okej. Men dyslektiker som man är hade jag stavat fel på tisdag (skrev såklart på engelska) så de trodde att jag skulle komma på torsdag. Jag hade vart dyngförskyld den veckan. Men jag och min kära ryggsäck åkte buss i typ tre timmar dit. De hade sagt att dem skulle hämta mig vid en liten butik. Så där kom jag, väntar vid butiken. Det går ett tag, flera personer och bilar passerar men ingen som verkar vilja plocka upp en backpacker. Det går en timme och ingen kommer, jag börjar fundera om jag är på rätt ställe. Då börjar jag så klart att blöda näsblod. Så där sitter jag i värmen på min stora ryggsäck med näsblod. Folk går förbi och kollar jag försöker dölja det så gått de går. Jag vågade inte lämna stället i fall de skulle komma. Efter två timmar när jag äntligen fått de sluta blöda. Inser jag att ingen kommer, jag börjar tänka på hur jag ska komma därifrån. Om det gick bussar eller o jag skulle vara tvungen att lifta. Lyckas ta mig till ett informationscenter och får låna en dator för att se om det stod rätt i mailet vilket de gjorde. Kan ju säga att jag inte hade någon mottagning på mobilen så kunde inte ringa. Hon på informationscentret kände till familjen och skjutsa mig dit. Släpper av mig vid vägen, när jag går upp för uppfarten så är det en hund som skäller och två killar som snickrar på en vägg. En bil kör upp på uppfarten och det är Tom. Han sa att jag såg ut som ett skrämt rådjur och han var ganska road av det hela. Blev ett litet missförstånd. Men jag var välkommen till dem alla fall.

En annan "rolig" historia är när jag skulle till Paul jag var i Townsville och trodde det var där han skulle hämta mig. Så jag checkar ut från vandrarhemmet, vilket jag under natten blivit biten av typ bedbugs (vägglöss) så hade typ femtio bett på benen. Men hade missat detaljen att det var Ayr jag skulle till och inte Townsville. Väntade en timma på stationen och tänkte jaha vad gör jag nu han verkar ju inte komma. Ringde och frågade och de visade sig att jag var i fel stad. Snäll som han var kom han och hämtade mig. Han frågade du har inte bedbugs va, kändes ju lite pinsamt att erkänna det. Han var snäll och lät mig tvätta alla mina kläder och min väska fick vara ute över natten.

Klarade mig ju i femton månader utan att bli biten av något farligt. Såklart på något sätt lyckas jag bli biten sista dagen av någon spindel/myra upptäcker det på planet hem. Det gör ont, svider och kliar och foten är alldeles uppsvullen så där satt jag i 29 timmar på ett flyg, kan ju erkänna att jag hade lite ångest ifall det skulle vart något giftigt.

En annan historia är ju när jag och Adam skulle åka från Lisa och det var översvämning i Melbourne så tåget gick inte hela vägen dit vi skulle så vi fick gå med våra tjugo kilo väskor i vatten halvvägs till knäna på vissa ställen. Såklart lyckas jag halka med min väska (där var de inte så mycket vatten) och kommer inte upp, satt ju fast i väskan. Så där ligger jag som en skalbagge och sprattlar med benen och kommer inte upp. Adam och någon okänd person fick dra upp mig. Tydligen så dög det inte för mig att göra det en gång utan lyckades halka en gång till och låg återigen som en skalbagge som inte kunde komma upp.

När jag väll kommit hem efter femton månader var det ju några svenska ord som fallit bort. Som när jag skulle köpa ett utrikes frimärke och går fram till kassan och vill ha ett "internationall frimärke" hon i kassan kollar lite konstigt på mig och frågar om de är utrikesfrimärke jag ville ha. Kom inte på vad det hette på svenska så blev lite svengelska.