På daglig verksamhet nu, sitter och lyssnar på Magnus Uggla, har faktiskt börjat uppskatta mer svensk musik senaste tiden. Det är faktiskt rätt bra musik, även fast jag föredrar rock. Händer inte så mycket faktiskt, eventuellt ska jag få praktik på en förskola, känns kul och spännande. Får se om det är detta jag vill arbeta med i framtiden, om det är värt att hoppa på studierna igen. Än så länge så vill jag det. Jag hoppas bara jag är tillräckligt frisk för det. Men jag är sjukt envis när jag verkligen vill, har ju andra sidan en tendens till att plåga mig själv. Att köra på tills det inte går mer. Tror det är viktigt att stanna upp och andas lite, får komma ihåg det när jag pluggar. Det värsta med att plugga är att man typ aldrig är ledig, man tänker hela tiden att jag borde läst den och den boken, gjort den uppgiften och så vidare. Jobbet lämnar man när man går hem. Längtar faktiskt till att kunna jobba, känna mig nyttig och behövlig. Tyckte det var väldigt mysigt och roligt att jobba med barn, visst blir man trött ibland. Men tycker det är så fint att se en människas utveckling, det händer så mycket i förskoleåldern. Följa barnens tidiga år, kunna göra en inverkan i deras liv. Jag skulle gärna också föreläsa om psykisk ohälsa och självskadebeteende, berätta om mina erfarenheter. För jag tror att jag kan hjälpa andra väldigt bra. Ska kolla upp förläsningsmöjligheterna lite. Egentligen gillar jag väll inte att prata inför folk. Men att föreläsa om något som jag verkligen har erfarenhet av och kan tror jag skulle funka. Som sagt är jag väldigt envis att ja ska klara av saker, så tror jag skulle fixa det. Skulle vilja föreläsa för typ lärare, sjukvårdspersonal, kanske poliser också såna som möter psykisk ohälsa i sina arbeten helt enkelt. Om man får bestämma ämne på C-uppsatsen vill jag skriva om barn till föräldrar med psykisk ohälsa, tycker det verkar väldigt intressant. Man kommer ju absolut att möta det i sitt arbete så det är bra att kunna förhålla sig till det. Min B-uppsats skrev jag inlagd på psyk, fick göra om två eller tre gånger men jag klarade det tack vare min envishet. Fick ju lite hjälp av olika personer det är jag tacksam för. B uppsatsen och en hemtenta är det ända jag fått gjort om på mina två och en halvt år tros att jag har dyslexi och knappt klarade gymnasiet. Första året hade jag inte ens dyslexidiagnosen på papper så fick klara mig utan hjälp. Men en stark vilja och envishet klarade jag det, fast körde slut på mig själv i stället. Tror envishet är en av mina bästa egenskaper det har hjälpt mig en del. Är ju fast bestämd med att jag ska sluta självskada, det skapar för mycket problem. Problem i vardagen behövs inte för min del. Jag har ju atypisk autism också, det är lite problem ibland men har lärt mig att leva med det. Nu väntar jag på lunch, ska äta sallad från Holly green, supergoda sallader har de alla fall. Sen blir det nog lite virkande av min mormorsruta ska göra en jättestor.