Vägen tillbaka

Min blogg handlar främst om psykisk ohälsa, hur det är att leva med det. Min kamp mot självskadebeteende och ätstörningar Min kamp att att hantera starka känslor. Hur det är att bara åka in och ut på sjukhus hela tiden. Min resa mot ett liv som är fritt från de destruktiva. Helt enkelt min kamp, en kamp mot livet som jag inte ger upp.

ätstördhet

Kategori: ätstörningar

Jag: Jag väger för mycket, jag är tjock. Andra: Nej du väger inte för mycket, du är inte tjock. Tycker du jag är för tjock och väger för mycket eller? Asså hatar verkligen när folk säger så. Att de vänder sig till sig själva och fråga om jag tycker de är tjocka, det är bland de sämsta man kan säga till en person med ätstörningar enligt mig. För mig finns bara bilden av att jag själv är tjock och överviktig inte att någon annan är det. Jag jämför mig ständigt och då menar jag STÄNDIGT med folk, det kan vara folk på stan eller på gymmet eller vart som helst. Jag tänker hela tiden på att jag vill bli smalare och gå ner i vikt. Även fast jag äter mycket onyttigt, vilket har lett till viktuppgång. Så har jag massa ångest för det. Jag får ångest efter typ varje gång jag ätit även fast det var nyttig mat. Se alla andra som är smala, vilket typ alla människor är enligt mig ger mig ångest. Jag kämpar verkligen med att äta och att behålla maten. Folk inser nog inte vilket stort problem detta egentligen är för mig. Bara för att det inte syns på mig att jag har en ätstörning. Nu har jag bestämt för att gå ner i vikt och då inte på ett ätstört sett genom att sluta äta. Vilket jag egentligen vill för att vågen visade för mycket enligt mig. Jag ska äta nyttig mat, undvika sötningsmedel, halvfabrikat, socker så som godis och så. Jag ska inte kräkas upp maten. Kräkas är nästan det svåraste eftersom det är de jag vill efter maten. Jag har börjat träna lite mer, vilket är bra. Dock brukar de lätt bli ät jag tränar för mycket men äter för lite. Men så ska det inte bli denna gång. Så i stället för att må dåligt över min vikt, ska jag göra något åt det. På ett hälsosamt sätt och inte på ett sjukt sätt. Gick ju ner tio kilo på mindre än två månader för att jag inte åt. Det gick väldigt fort, jag kunde motionera i typ två- tre timmar om dagen ibland. Mådde piss under den tiden psykiskt, och det var ju inte så konstigt. Ni som ändå kommer säga "du är inte tjock" kan gärna sluta med det, för i mitt huvud är jag överviktig. Så enligt mig är det bara en lögn att säga att jag inte är tjock. Lögner gillar jag inte. Kanske är det min ätstörda sida som talar, egentligen är väll siffran på vågen bara en siffra. Jag har ju ätstörning UNS (utan närmre specifikation) Den har sätt lite olika ut, självsvält och överdriven motion, kräkas efter varje måltid, hetsätning och kräkningar. Jag har inte hela tiden ätstörningar utan de varar i perioder. Detta betyder inte att jag blir fri från ångest och tankar för de finns kvar. Denna ätstörningsperiod har pågått i ett halv år, andra perioder har varat max tre månader. Men ska alla fall gå ner i vikt utan att svälta mig själv, bara genom att sluta äta godis går man ju ner. Kanske LCHF fast kan ju bli svårt om man är vegetarian (eller att jag är vegetarisk som många säger). Jag vill bli frisk och fri! Men samtidigt vara nöjd med mig själv. Hur lyckas man egentligen?
Kommentera inlägget här: