Vägen tillbaka

Idag är det världsdyslexi dagen, tycker det är bra att de uppmärksammar det. De finns så många som kämpar mot bokstäverna, som inte får ihop bokstäverna på rätt sätt. Det blir bara ett ordkaos. Orden flyter ihop, bokstäverna byter plats med varandra.

Högläsning är nog en person med dyslexi stora skräck. Att läsa inför andra, man vill inget annat än att springa därifrån. Är man dessutom utsatt för mobbning är det rena mardrömmen. Alla sitter tysta där och fnissar när man läser fel.

Att läsa och diskutera en text kan även det vara en mardröm. Dels för att man kanske läser långsammare än alla andra och inte hinner läsa klart eller att man inte förstår vad texten handlar om. När diskussionen börjar får man en lite "jaha upplevelse" var det de här texten handlade om. Man vill ju hänga med i diskussionen men det är väldigt svårt när man knappt förstått vad texten handlade om. Mår man dessutom dåligt blir det svårt att koncentrera sig. Att återberätta en text kan också vara väldigt jobbigt.

Skriftliga prov är något som också är väldigt jobbigt. Att kugga prov efter prov när alla andra får rätt. Det är inte så att jag är lat och inte orkar plugga utan jag har svårt att förstå och klarar inte av att göra ett prov i samma hastighet som alla andra. Något som speciellt är jobbigt är när man blir utpekad som den ända som inte klarat provet.

Grupparbeten kan även det vara jobbigt när man har dyslexi. Viljan att göra lika mycket arbete som de andra i gruppen finns där. Bara att de kan vara svårt att göra arbetet i samma takt som alla andra.

få tillbaka arbetsuppgifter med en massa fel på och ingen går igenom vad som är fel, hur ska jag lära mig det när jag inte förstår? 

Att inte få någon utredning för dyslexi när allt tyder på att man har det. Hade de uppmärksammat det tidigare och inte bara kallat mig trögfattad och "hon har bara lite problem med stavning och läsning" kanske min psykiska hälsa vart lite bättre. Visst har jag fått lite stödundervisning men kunde fått så mycket mer bara om jag fått rätt hjälp. Hade en underbar specialpedagog ett tag, hon gjorde så jag förstod att jag faktiskt klarade mina uppgifter. Hon jobbade dock inte så länge eftersom hon var gravid.

Att både var mobbad och ha problem med stavning och läsförståelse tär rätt mycket på psyket.

Skolan var med andra ord ett helvete.