skuld
Kategori: Psykisk ohälsa
Nio dagar till julafton. Egentligen brukar jag må rätt dåligt under högtider, man förväntas liksom att må bra. Men mår ju lite bättre nu än vad jag gjort förut så jag hoppas på en bra och fin jul med inte alls för hög ångest nivå. Men ska inte vara på sjukhus alla fall som jag vart de två senaste jularna alla fall något positivt. Så skönt att vara fri, på söndag ska jag till Tilia (en förening) på mini jul:). De har ju även typ stödgrupper, kanske skulle gå på det om de har det nästa år? Kanske vore något för mig.
Julen är egentligen en fruktansvärd tid för folk som mår dåligt, eller högtider i allmänhet där man förväntas att vara glad. Ingen människa kan se vilket kaos som pågår i en, man försöker dölja det så gott det går. Jul med ätstörningstankar är ju inte det roligaste heller, man vill ju kunna äta som alla andra men får betala ett stort pris som då är ångesten. Har ju blivit väldigt bra på att dölja min ångest. Så här vid juletid brukar jag även känna mig väldigt ensam även fast jag inte är ensam är det bara en känsla och ett stort hål i mig jag har.
Förut när jag var mindre var julen mycket roligare, det var liksom mysig jag är rätt mycket för traditioner och vill ha det som man brukar ha det. Förut firade vi alltid med kusinerna. Blev väldigt ledsen när de inte ville fira med oss längre, dock tog jag själv på mig skulden att de inte ville fira med oss längre på grund av mig. Men så är det nog inte. Jag lägger skulden på mig själv väldigt mycket, jag känner skuld över att jag mått dåligt, att mina föräldrar har fått lida så. Att ha gjort de i min närhet oroliga på grund av mitt allvarliga självskadebeteende. Jag vet att jag inte borde känna skuld men det gör jag. Att jag har haft svårt med det sociala lägger jag även det en väldigt stor skuld på mig själv, att jag inte riktigt kunnat behålla kompisar, att det är mig det är fel på. Egentligen varför ska man vara så självnedvärderande? Man är ju den man är, alla har vi ju våra fel och brister.
Idag försov jag mig, vaknade vid elva och jag börjar klockan elva på daglig verksamhet. Somnade vid tre, kunde inte sova. Tog en imovane (insomningstablett) men det hjälpte inte. Det var nog därför jag som så länge. Brukar inte försova mig. Men det är ju sånt som händer ibland.