Vägen tillbaka

Min blogg handlar främst om psykisk ohälsa, hur det är att leva med det. Min kamp mot självskadebeteende och ätstörningar Min kamp att att hantera starka känslor. Hur det är att bara åka in och ut på sjukhus hela tiden. Min resa mot ett liv som är fritt från de destruktiva. Helt enkelt min kamp, en kamp mot livet som jag inte ger upp.

Vill inte

Kategori: Psykisk ohälsa

Imorgon är det måndag, är rädd att läkaren ska skicka mig till piva. Vill bli utskriven pallar inte vara här längre. Dock åker jag ju bara in och ut hela tiden. Klarar mig några dagar innan det är dax igen. Folk tänker och säger att jag ska rycka upp mig och skärpa mig. Men det är inte så jäkla lätt att göra det. Blir mest irriterad på när folk säger så. Blir irriterad när folk kallar mig gumman, ser det som en förolämpning.
Speciellt när folk uttrycker "men lilla gumman" låter ju som jag är fem år. Jag hatar det ordet med andra ord.


Anledningen till att jag ej vill till piva är att personalen är så elak, de provocerar, skriker åt en och fäller elaka kommentarer. De ser bältning som ända lösningen när jag skadar mig. Alla är visserligen inte dåliga där, det finns några som är bra.


Ångestnivån har gått upp och ner idag, har försökt avleda mig, försökt riva i såren men personalen höll fast mig. Undrar hur många gånger jag blivit fasthållen. Säkert över 100 gånger, det blir bara värre då. Jag gillar de som låter mig vara och att de pratar om andra saker. Slutar oftast då. Igår var ångesten stark, rev en del i såren. De lindade mina armar och tryckte i mig massa lugnade.
Jag och en nattpersonal gjorde ett skadefria dagar schema, får sätta en stjärna varje dag jag inte skadat mitt del mål är 5 dagar i taget slutmålet är 70 dagar, jag har ju liksom klarat det förut. Är någorlunda skadefri denna dag alla fall.


Hoppas som sagt på utskrivning imorgon, hoppas att det går bra.
En person blev bältad här igår. Tycker sånt är så jobbigt, dels att någon mår så dåligt och att jag upplevt det själv. Bältning är nog bland de värsta jag upplev, folk som trycker ner en och spänner fast en i en säng med läder remmar. Det går knappt att röra sig i den. De två sista gångerna kommer jag knappt ihåg, var så ned drogad då. Vet inte hur många gånger jag fått tvångsinjektion men det är nog 15 alla fall. Det är hemskt folk som håller fast en och drar ner ens byxor. Det är förnedrande. Känns som ett övergrepp. En gång gav de mig spruta i korridoren men det anmälde jag.


Just nu vill jag bara sluta äta igen, känner mig tjock gått upp så mycket i vikt. Gick ner typ tio kilo på två månader. Jag vet att man bör äta för det är mer hälsosamt om man vill ner i vikt än att svälta sig själv. Men svälta sig är som att straffa sig själv.
Mat ger mig ångest.

Kommentera inlägget här: